Le för att du kan

 
 
Har varit väldigt dålig på att uppdatera er här den senaste tiden. Men livet har varit alldeles för bra för att vara sant och då har jag inte haft sug efter att blogga, bara leva.
 
Har ridit två tävlingar på fina Amy, väldigt kul! Önskar dock jag hade fler hästar. Fler hästar innebär mer ridning, mer träning, möjlighet till mer kunskap& rutin samt mer tävlingar. Men lillan är friskförklarad & på g. Det gläder mig!
 
 
Bilder ifrån min insta
 
Affe tänker tillbaka på barndomen med inlevelse.
Mammas vackra födelsedags present som vi tyvärr inte kunde behålla..
Bild ifrån framhopp i vryd.
mysiga smoothie kvällar i poolen.
Var i början utav veckan nere på Lunds universitet och kikade på en mäkta imponerande högskoleföreläsning min inspirerande pojkvän höll i, wow sikken en!
Robban gör sin rid debut.
 


 
 
Lyckligare nu. Tänk om jag i början utav året visste vad jag hade för liv att vänta nu när året börjar närma sig sitt slut. Att allt ont skulle vara som bortblåst och att jag skulle få dela mina dagar med de jag ömsesidigt älskar. Att jag kan känna mig trygg i att de inte försvinner. Minnesvärda dagar med fantastiska vänner och riktig kärlek som värmer.
 
Allt löser sig alltid tillslut.
 
 
 
 
 
 
 

New nails

 
 
 
 

Att börja om.

 
Att rida tävla & älska hästar har alltid vart en självklarhet för mig.
Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan tidiga mornar i stallet. Sönder frusna fingrar och tår på vintern. Flera timmars skitmockning varje vecka. Och ständigt klampa runt i stövlar fyllda med spån med någon utav hästarnas matrester i håret. Det är liksom sånt som hör till, det är en del utav tjusningen.
 
Den senaste tiden har turen inte vart på vår sida.
Personliga problem & skador har hindrat. Vi har kämpat & kämpat men har hela tiden blivit nedknuffade. Jag började tappa hopp, undrar om något någonsin kommer att gå vägen för mig. Det känns alltid som en ''stolpe ut''.
 
Man lägger ner hela sitt liv och sin själ. Man tränar, trimmar och finputsar på varenda liten detalj. Allt ska stämma, allt ska vara rätt. Men alltid är det något ''hinder'' som är för stort för att passera som stoppar en längs vägen, det tar stopp. Tar nya tag och börja om (igen).
 
Nu hoppas jag helhjärtat att det ska bli vår tur.
Att vi ska få vår chans till att nyttja all träning & tid vi lagt ner. Uppleva & utvecklas tillsammans. Jag längtar efter att få lära mig mer. Att få klättra tillbaka dit vi var när det tog stopp för att sedan sikta uppåt igen.
 
Det här är det bästa jag vet.
 
 
 
 
 

Rädsla

 
 
 
Tänk att ett litet brev kan få Mirella Thelander att sluta andas. Minnena började snurra i huvudet, känslorna kom tillbaka, rädslan över att allt inte ska vara som det ska. För ska det verkligen göra så här ont? 
Sista röntgen är gjord för över en vecka sedan. Bilderna har anlänt till Linköping och doktorn har kollat på dem. Mer än så vet jag inte. Ovetandet gav mig tusentals olika negativa tankar på bara några sekunder. Såg mig själv på operationsbordet igen, med ett recept på starka mediciner i handen, sängliggandes, rullstolsbunden. Mina största rädslor var det första om dök upp i mina tankar när jag med en puls på 6995789 läste brevet. Jag måste verkligen sluta läsa dessa skräckexemplar som surrar runt på nätet. Bita ihop åka dit och hoppas på att allt är om det ska.
 
 
 
 
 
 
 

Höst

 
Grått, kallt & regnigt. Välkommen höst.
 
För att tänka positivt så ska jag påpeka att ja tycker hösten har sig tjusning den med.
Fina uteritter i skogen, hästarna myser i sina ''gosetäcken''. Filtar, doftljus, tofflor,te och varma mysiga kläder. Har dock stora planer på att boka in lite resor innan årets slut med, härligt att ha lite värme att se fram emot. Annars är risken för att jag kommer att bosätta mig i ett solarium rätt stor!
 
Lite bilder ifrån varma platser att sukta efter.
 
 
 
 
 

Saknad

 

 
Det finns mycket som kan göra oss ont i världen.
Men inget så ont som sorg & saknad. Att någon som man älskar inte längre är möjlig att få träffa, ge kärlek eller bara vara nära. Att man inte med sin egen syn kan bekräfta att den man älskar är okej.
Inte kan få en sista möjlighet till att visa denne hur mycket den betyder. Man vet att man aldrig mer kommer att kunna dela någon fysisk glädje eller närhet. 
Men jag vill gärna tro att man kan det i hjärtat. Jag vill tro att det i frid finns ett rosa paradis utav moln, där allt är bra igen. Där smärta& sjukdom inte existerar. Det känns bra att få tro så.
 
Det finns så många fina minnen att tänka tillbaka på.
Fina saker man upplevt tillsammans ibland glädje och skratt som värmer så gott i hjärtat.
 
Glöm inte uppskatta det och de ni har nära, när dagen det är försent för det är kommen vill ni inget hellre än att ha dem nära igen.
 
 
Fina hjälte ♥
Alltid saknad - aldrig glömd
 
 
- M
 
 
 
 
 

Designbymissm

 
 
Nu har jag gjort något jag tycker va lite läskigt.
 
Jag har blivit officiell med något som jag jobbat med väldigt länge. Något jag själv är väldigt nöjd och stolt över.
 
Mitt så kallade projekt. Som även går under namnet Miss M Design.
 
Det är mitt alldeles egna klädmärke där jag designar mestadels ridkläder men även lite festkläder & en hel del bikinis.
 
Inom någon månad kommer allt att gå att köpa men fram tills dess får ni nöja er med att sukta efter bilderna.
 
Följ DesignbyMissM på instagram för att ta er en tjuvkik :)

-

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Love the life you live

 
Blev en hektisk men väldigt bra dag igår.
Hästar lite alltmöjligt fixande, provridning och sen iväg till studio för fotografering som gick riktigt bra! Jätte nöjd är jag fyfan vad bra allt blir. Så härlig känsla. :)
 
Idag ska Amy ridas, badas & göras fin inför vår första tävling på väääldigt länge. Blir två klasser i ljungby, bra komma igång klasser då vi båda är väldigt ringrostiga. Trotts en mycket tidig morgon så längtar jag. Kommer bli väldigt kul!
Ska även försöka komma iväg till Kinna för att inhandla lite saker till mitt företag samt jobba några timmar i salongen ikväll. #Gomeeeeee
 
Gosar med min fina Amy♥
 
Bild ifrån igår ;)
 
 
 

Vad händer med världen?

 
 
 
 
Någonstanns i världen står det någon och kräks för att den blivit kallad fet - Någon vågar inte gå till skolan på grund utav mobbning och slag - En annan skadar sig själv - Någon är livrädd - Narkotika & alkohol blir en förjävlig sista utväg för några -   Någon vill inte leva mer, lämnar jorden. 
 
 
Ibland undrar jag vad det är för mörk jävla värld vi lever i.
Människor andas men dom lever inte, dom hoppas men vågar aldrig tro. Få vågar drömma och alldeles för många blundar för verkligheten. Men jag vill inte göra det.
 
Vi lever på år 2013, att  vara ung kan vara jävligt förvirrande. Oroande och rent ut sagt svin jobbigt.
Man ska passa in, ha snygga gärna svin dyra kläder, många vänner, Vara aktiv på facebook instagram och bloggen och gärna ha massvis med följare och likes. hänga på de ballaste festställerna, mer än gärna vara riktigt grym på något eller ha ett bra jobb. Samtidigt som dessa små saker ska klaffa så ska man vara skitsnygg, jättekul & ha världens social liv.
 
Dessa kriterier har skapats av ingen annan än oss själva. Vi känner oss inte bekväma utav våra fina kläder och roliga vänner. Vi älskar att gå på roliga fester och leva för dagen, köpa en drink för mycket och dansa tills benen inte orkar stå mer. För även om det är kul och känns viktigt just för stunden så är det inte livet.. Det finns saker som är så mycket viktigare. Som att hjälpa någon som har det svårt, finnas där för en vän och uppskatta det vi har och sluta sukta över allt vi tror vi behöver. Det som är viktigt i längden och inte bara känns bra för stunden.
 
 
 
Jag vet själv hur det är att vara ung & ibland faktiskt dum. Alla gör vi misstag, ibland en gång ibland två gånger och ibland gång på gång.. Vissa misstag lär & stärker oss, andra trycker ner oss i skorna medans endel tär på oss. Men det är den vägen man måste gå för att lära sig!
 
 Några långdragna ''snabba tankar''. Vi alla borde öppna ögonen för verkligheten. Förstå konsekvenserna utav allt som görs & sägs
 
 
 
 
 

-

 
 
Livet flyter på. Njuter av varenda dag.
 
Tillbringade förmiddagen i frisör stolen. Skönt att koppla av lite! Har även vart ute i solen och ridit i gott sällskap, härlig känsla!
 
 
En bra morgon dag& en bra helg på ingång, hur blev allt såhär bra? :)
 
Älskade Busan. ♥
 
 
 

En anonym kommentar jag kände för att svara på
 
''Jag känner dig inte, men Jag vet vem du är men tror inte att du har några ljusare tankar om mig så Jag väljer att hålla mig anonym''..'' Var alltid lite avundsjuk på dig som fick så många och dyra hästar av dina föräldrar. Lärde sen känna dig lite och upptäckte att du verkligen inte var sån utan du var en hur go tjej som helst och absolut inte skrytig eller någonting som Jag först trodde.  ''
 
Hej! Sorgligt nog kan jag säga att hela mitt liv & uppväxt är byggd på att andra som inte alls känner mig har förutfattade meningar om hur jag är, ser ut, går, står och lever. Jag har alltid fått lära mig att inte ha några tankar om människor jag inte känner därför har jag säkerligen inga varken ''ljusa eller mörka'' tankar om dig heller. Dock har andras tankar många gånger gjort mig besviken och påverkat mig negativt Jag har alltid delat med mig utav alla de fina möjligheter jag fått och anser precis som mina föräldrar gjorde att kan man så ska man.
Det gläder mig att du lärt dig att inte döma någon efter deras möjligheter utan efter hur personen är.
Alla är vi olika & det är en jävla tur det. Glöm inte säga hej nästa gång vi ses! :)
 
 
 
 
 
 
 

Tävlins sugen

 
Sitter nu i bilen påväg hem ifrån Göteborgs flygplats igen!.. Blev en vända dit igår kväll också. Inte mig emot, massvis med tid till att ta det lugnt och filosofera lite.
Mestadels kretsar mina filosofier ikring hästar & ridning. Nu börjar vi komma på fötter igen, känner mig väldigt taggad på att göra detta så bra som möjligt och saknar tävlandet väldigt mycket. Hoppas att all skit kan gå ur vägen för mig snart och ge oss en ärlig chans.
 
Vi kommer tillbaka.
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0