Idag somnar jag med ett leende på läpparna.

 
 
Jag har alltid haft och har fortfarande många stora & som endel hade sagt - orealistiska drömmar.
 
Jag vill tro väldigt mycket, önska, hoppas. och försöka.
Man lever bara en enda gång & då ska man bannemig göra det fullt ut. Jag tror verkligen på att man kan allt man vill, det är bara mer eller mindre besvärligt. Det handlar bara om att inte ge upp. 
 
Dock trodde jag aldrig att jag nu skulle sitta här och kunna kalla mig för designer, det är en fantastisk känsla att stå och sälja sina egna plagg. Glädjen över hur de uppskattas är enorm!
 
Jag kunde inte heller se mig själv sälja tavlor, att andra människor faktiskt skulle uppskatta mitt målande så pass att de vill köpa dem och hänga upp dem i sitt hem. Måla har jag alltid gjort men mest för min egen skull, för att jag finner ro.
 
Det intressanta är hur drömmar utvecklas och blir större.
När jag var riktigt liten och inte hade hunnit börja tävla med hästarna så brukade jag säga att jag skulle bli bäst i världen & hoppa Lätt A. Då tyckte jag att det var högt och att man säkert är bäst i världen då. Nu vet jag att det krävs mycket mer än så.. 
Men jag har ett mål det har jag haft så länge jag kan minnas. Det spelar ingen roll om jag ska hinna bli 77 år gammal men en väldigt vacker dag ska jag starta 160. Så är det bara, skam till den som ger sig. Man ska aldrig ge upp något utan att ha gjort ett ordentligt försök!
Vägarna kan vara långa och krokiga men ''winners never quit''
 
Imorgon packar jag med mig häst & man och vi beger oss till hammarö för att tävla hela helgen. Doris stannar hemma och gör en tävling med Sandra.
 
Jag är så väldigt tacksam och glad. Tack fina liv!
 
 
 

RSS 2.0