Hej å hå

 
 
Det är redbull & lyckan över vad som komma skall som håller mig vaken. 
 
För mycket att göra - för lite tid, & fölvak på det. Känner mig sovandes vaken om det nu är möjligt..
Förtillfället är jag gräsänka, det kan också läggas till på "dålig timing listan"..
Det är mer läskigt än spännande att sova (om man nu kallar det så när man vaknar varannan timma natten igenom) ensam i ett gammalt stall. Även att jag är löjligt mörkrädd & allmänt rädd för allt så är jag mer rädd om Amy & bebis. Det är ruggit och obehaligt men jag känner mig lite av för trött för att orka bry mig om det.
Här sover vi bra box i box med preggo.
 
 
Morgondagen kommer startas i gryningen med Babs, Carpe diem på det! Resten av dagen fångas det fallande skor från höga hyllor. När sista dojan är fångad kommer jag mötas upp av stress för att i mer eller mindre panik packa klart de allra sista. Babs ska badas så hon glänser som den stjärna hon är. Sen rullar vi.
 
Ikväll löser vi världproblem hemma i boxen - imorgon (förhoppningsvis) intar vi Falsterbo.
 
 
 
Du & jag Babs, du o ja

Att organisera ett kaos

 
 
 
När jag anmälde mig för att få vara med & kvala in i Falsterbo tänkte jag att det svåra i det hela skulle bli just det, att kvala in. Men det lyckades vi med. 
Det svåra är nu att lösa allt ikring för att ens kunna delta. Bla, skötslen av de andra hästarna, speciellt Amy som är beräknad att föla precis den helgen vi ska hoppa våra kval där nere (vad är oddsen?).
Tanken på att jag inte personligen kommer kunna ha Amy under uppsikt gör mig välldans nervös, att hon överhuvudtaget ska föla gör mig mer eller mindre skräckslagen, hehe.
Lyckas jag inte hitta någon ''vikarierande fölvakare'' kan det resultera i att det inte blir någon start i Falsterbo.. Oavsett, hästarnas hälsa, Amys & lilla bebis i detta fall, går före allt.
Men vi kan ändå hålla en tumme för att lilla liv bestämmer sig för att entra världen nu i veckan eller att mamma Amy kniper över nästa helg..
 
Överlag blir nästa vecka tuff med just för den veckan lite för mycket jobb samtidigt som det ska packas, förberedas och ordnas och för att inte glömma andas, (#notetomyself). 
 
Men jag tror verkligen på att allt löser sig, det måste det. Känner mig som ett levande bevis för det. 
 
Organiserat kaos är mitt liv.
 
 
Sprudlande förtjust i Skåne
 
 
 

-

 
 
 
 
Känner mig mer än nöjd med helgens tävlande.
I Fredags hade vi ett ner, fel av mig. Igår gjorde vi en jämt fin & vad jag tyckte lugn runda. Eftersom att det var en tidshoppning red vi mindre men kontrollerade vägar. Vågade galoppera på. Det kändes verkligen bra, att vara nöjd med mig själv känns mindre och mindre främmande nuförtiden. Det är skönt för man gör sällan något bättre av att påminna sig själv om hur dålig man är. Det är okej att vara nöjd, man har ju gjort sitt bästa.
 
Tack vare Babsans naturliga snabbhet & vilja att vinna hoppade vi faktiskt hem segern där. Det var kul men lite otippat då det inte alls var planen, kul bonus.
Jag har verkligen en fantastisk vän, hon gör det enkelt för mig.
 
 
 
 
När kvällen kom på ingång bar det faktiskt in till stan för drinkar & lite ''social liv''. Det var välldans trevligt. Det blev endel bubbel, vilket gör sig påmint idag. Man är ju inte nitton längre.. Även om man tagen av stunden kan tro det själv hehe..
Bästis kom idag långväga för att sällskapa en stund i stallet. Uppskattat.
 
Har på känn att även nästa vecka kommer bli toppen. Imorgon gör jag första dagen på nya jobbet som jag verkligen ser fram emot & en kär barndomsvän kommer på besök.
 
Life is good.
 
 

-



Veckan har trotts ett värdelöst väder hittills varit grym!

Igår va vi iväg och hoppade bebishoppning med Pellehästen. Det regnade så jävligt att jag trodde jag skulle drunkna innan vi ens lastat.
Väl på plats hoppade han två varv runt den längsta banan han hittills stött på. Han gjorde det med bravur. Duktiga duktiga dinohäst.

Det är ingen minion, det är jag i Robbans gula regnrock hehe..


Idag fick jag ett nytt jobb. Ett jobb jag verkligen ville ha & ser fram emot att gå till. Grymt skön känsla minsann. 

Det blev en lång kväll i stallet. Imorgon & på Lördag hoppar Babsan i Båstad. Genrep på gräs inför Falsterbo. 


Stor eloge till Babs

 
 
Anmält & klart. 
 
Det börjar närma sig minsann. En av årets stora höjdpunkter Falsterbo horse show är bara någon vecka bort.
 
I år blir det speciellt då jag för första gången åker dit ihop med min häst.
Det har alltid varit en dröm oavsett hinderhöjd (har till och med suktat efter shettisgaloppen, haha) att få vara med att rida där nere. Få uppleva miljön, titta - lära på nära nära håll.
Allt ihop med min bästis Babs som hoppat oss hela vägen dit. Vilket stjärna!
 
Är så oerhört tacksam över denna vän. Varje dag & alltid.
 
Det är dock en del som behöver organiseras & lösas innan vi säkert kan bege oss dit. Men förhoppningsvis löser allt sig tillslut. Det måste göra det.
 
 
Älskar henne obeskrivligt.
 
 
 
 
 
 
 
 

-


Idag blir Lilly tre veckor gammal. Hon växer så det knakar. Fina lilla busfrö.




Amy bär fint på bebis nr två. Hennes mage har verkligen växt enormt nu de senaste veckorna. Rund som en boll.
Längtar så tills "mini Amy" är redo att komma ut, det börjar närma sig.







Allt på en och samma gång?

 
 
 
 
Jag vill alltid för mycket.
 
Jag vill tävla, jag vill resa, jag vill utbilda mig, jag vill jobba, jag vill köpa ett eget hem, jag vill uppfylla ''the big dreams'' och  mycket mycket mer.
Helst ska allt ske på en och samma gång, vänta & prioritera är det tråkigaste som finns när man vet vad man vill. 
 
 
Hästarna är det viktigaste jag har. De som betyder mest i hela världen.
För att underlätta allt kring dem så hade en alldeles egen gård varit det bästa för oss. Där kan man ha allt på sitt vis, slipper lägga 1/h dag i bilen (blir över ett dygn i månaden!). Man sparar tid & i pengar som man annars slänger ''rätt i sjön''. Lite så känns det faktiskt att hyra.
Ett eget bo hade varit en bra grund samtidigt som man jobbar på & blickar mot de andra målen. 
 
En lämplig ''första gård'' har faktiskt dykt upp. Det är inte den där vita stengården jag föreställt mig. Men man måste börja någonstanns..
Vi får hoppas & hålla tummarna.
 
Ibland måste jag tygla mig impulsivitet & låta tiden ha sin gång.
 



 

Kärt återseende kompisar.




Efter en "stall ledig" dag är jag äntligen på plats igen. Jag kan inte hålla mig därifrån ens när jag har stallhjälp..


I Fredags åkte jag upp till hemstaden för att dricka bubbel & träffa saknade vänner. Har inte traskat på Värnamos gator sedan förra året. 
Härligt att äntligen få träffa många man gärna hade umgåtts med dagligen. 


Idag blev det en Mella-Robban dag. Det har njutits på stranden, svettats under ett löppass i skogen & nu ska det ridas. 












RSS 2.0