Lycklig med Babsan



Vilken känsla!

Är väldigt nöjd med dagens runda. Fartdårarna i oss håll sig i skinnet, vi hoppade runt lugnt och fint precis som planerat. Sista bommen i omhopp föll, ingen betydelse. 

Väldigt skönt att gå i mål och för en gångs skull känna sig nöjd även med sig själv. Jag gjorde mitt bästa och idag va det bra. Babsan är som alltid en stjärna. Jag är verkligen lyckligast i världen över henne. 
Så tacksam.










Morgonstund har guld i mun



Tidig morgon för att precis som igår hinna med att göra klart stallet & rida Pellehästen innan tävlingen med Babsan. 

Första grästävlingen på säkert två år. Helt okej runda, snabba men med ett ner. Tanken nu framöver är att rida lugnt & så fint vi kan. 
Äskande babs



Bilder på Pelle





Bortskämd


När Robban kommer hem med presenter.. 

Denna gång i form av ett riktigt gulligt sovset i siden. 
Älskar Robban, älskar presenter (även att han gör mig otroligt bortskämd) & älskar siden. Världens härligaste material både att klä sig i och att bädda sängen med.


Rosenblad & doftpåsar lyxar till den förövrigt fina förpackningen. 





No hate to give

 
 
 
 
 
Jag tror inte på hat. 
 
Det grundar i något annat.
Hat kan vara när man blivit mycket mycket ledsen, besviken & sårad för många gånger.
 Av ren instinkt omvandlas allt ont inom en till något som önskar någon annan detsamma. Man vill få ur det ur sig själv &  av ren instinkt ge tillbaka det till den som från början gjort en ont. 
 
Det blir inget annat än en ond cirkel. Men den som drabbas hårdast är en själv. 
Ingen mår bra av att bära på något så hemsk och fult. Det finns så mycket i världen. Gå inte runt och hata. Man behöver aldrig glömma, men bör för sin egen skull släppa det.
 
Förlåt dem som varit idioter. Förlåt dem som felat. Förlåt dem som inte förlåtit dig. Förlåt dem som gjort dig illa.
Men framför allt förlåt dig själv.
Förlåt allt för din egen skull, hat är en dålig ursäkt att inte gå vidare.
Släpp det.
 
 
 
 
 
 


 

Detta veckoslut är svårslaget

 
 
 
 
Med lycka som bränsle
 
Idag har ''Lillis'' (som hon får kallas tills vi kommit på något namn lika fint som hon själv är) varit ute för första gången. I morse tog vi en liten promenad & ikväll stod dom i hagen en stund. Lillis är mer vild än tam & bryr sig inte alls om att hålla sig i närheten av mamma utan går till mamma Dinas förtvivlan sin egen väg. Väl i hagen blev det mycket galopp & bus. Ren glädje att se henne ha så kul.
 
 
 
Mer bjöd Babsan på. Med en ryttare mer likt en zoombie hoppade hon hem seger i en första klassen. Nöjd med dagens båda rundor. Babsan gör det enkelt. Älskade bästa häst.
 
Själv känner jag mig som om det börjar närma sig pension. Igår var första natten på över 1,5 vecka jag fick chansen till att sova en helt natt. Då knackade tandvärken från helvetet på, det blev inte mycket till sömn då heller tyvärr. Alltid är det något, får försöka hålla ut tills imorgon och då ta min ''tandläkar rädda'' själ på jakt efter hjälp. Känns som om jag kommer avlida, fyfan vad ont det gör.. 
 
 












 
 
 

Sadel tips?

 
 
 
 
Nu är det verkligen dags att införskaffa en ''ny'' sadel till Babs, (funkar fint med begagnad, men den ska vara välskött). Självklart  ska den ligga perfekt på Babs men kommer också vara petig med att den ska passa mig & mina korta spiror. Har de senaste åren ridit runt i en på tok för stor sadel vilket har gjort det svårare att sitta upp i en bra position. 
Har märken som Antares, prestige meredith (den ska vara för mindre tjejer?), butet, eller bruno delgrange i åtanke.
Vilken jungel det är..
 
Någon som kan tipsa eller vet om någon skicklig sadelutprovare med ovannämnda märken i lager?
 
 


 

Tillökning



Efter en & en halv veckas vakande är det klart att man börjar bli lite sliten. Kändes som att den aldrig ville komma ut.
Men när man minst anar det så..

Är så sååå lycklig över att äntligen fått träffa detta lilla liv Dina tålmodigt bärt runt på de 11 senaste månaderna.

Allt har hittills gått jätte bra. När det väl gällde va både jag & Robban så mycket lugnare än vad jag trott vi skulle hålla oss, hehe. Glad över att ha läst på så pass mycket, det var en trygghet i att känna sig välförberedd. 
Bebisen lades lite väl nära väggen så där behövdes lite hjälp med att flyttas tillrätta annars har det mesta gått som på räls. 
Tacksamt när man är nybörjare! 


Nu håller vi tummarna för att allt ska flyta på väl med denna livliga lilla tös.
Hon är så fantastiskt fin & dina gör ett super jobb som mamma.

Lyckliga är vi allihopa. 










"En riktig kvinna reder sig själv"




Nu är man gräsänka igen..

Mannen har gett sig iväg på kurs med jobbet, ensam behöver jag oavsett aldrig känna mig iallafall. Pälsbebisarna & hästarna håller mig väl sysselsatt även vid de lediga stunderna. Det är uppskattat!


Men alltid är det något som ska krabbla när man står ensam, det träffar i mitt fall aldrig fel. 
Idag va det bilen, lilla musbilen som vi kallar den rackaren.
Han bjöd på disco vid instrumentpanelen o texten airbag blinkade med STORA röda bokstäver. 
Det kändes ingen vidare. Jag trodde för en stund att jag där o då skulle få en airbag i ansiktet. Sätet kördes bak så långt som möjligt utan att de korta spirorna tappade kontakten med pedalerna. Ögonen började på automatik blinka på ett - jag är redo men snälla ge mig ingen snyting sett.

Det var lite dramatiskt tänkt av mig, lätt hänt med en vild fantasi. Fram kom jag välbehållen, det var bilen som gick hädan. 1-0 till mig, som i detta fall klarade mig helskinnad.
Att jag blev strandsatt i stallet bekymrar mig ej. I sadelskåpet finns riskakor & solen skiner. Det kommer man minsann en bit på.
Iallafall tills bästis kommer till undsättning "klockan när jag vanligtvis sover".


Nybadad kompis




Människor är monster

 
 
Så skulle det i många fall kunnat se ut om man bytte plats på människorna & djuren. 
Råa men sanna bilder.
 
 
 
 

Förvirrat trött



Efter en veckas fölvakande har jag nu insett magin med kaffe!

Förutom den förfärligt beska smaken!, Sikken superdryck! Ska helt klart överväga att byta ut mitt ofrivilliga redbullbehov mot det..

Utöver kaffedrickande har jag idag bla. också hunnit med att somna hos frisören. Tömköra Babs, (vilket jag tycker är jättekul!) Samt rida Pellehästen. Det blir inga supereffektiva dagar under denna period. Känns mest som att man är sovande vaken hur det nu hänger ihop.

Nu inväntas bästis som idag tagit rollen som "fölvakare II". Hoppas att den lille vännen kommer ut frisk & pigg inatt. Jag är redo & det verkar Dina också ha blivit. 


Bild från ett tillfälle vi va betydligt piggare..





Sanna vänner

 
 
Bland de viktigaste i livet måste ju vara att ha bra vänner. Riktiga bra vänner kan nog vara svåra att hitta och i många fall sluta i besvikelse över att de inte va som man trodde. 
 
Jag tänker lite som såhär, man väljer ju inte sin familj. Man föds i en & det är bara att gilla läget. Men sin ''familj'' med vänner däremot, dem väljer man själv. Då ska man välja med omsorg. Det lär man sig med åren.
 
För min del spelar det ingen roll vart de kommer ifrån eller hur gamla de är. 
  


 
Så tacksam över att ha vänner som genuint önskar lycka & tror de gånergna man inte gör det själv.
 
Gamla som unga, bara för att något alltid har varit så betyder inte det att det måste fortsätta vara så om det inte ger er bra energi tillbaka. 
Ge & ta.

 


 


 
 

Att lämna sina hemtrakter

 
 
Någon undrade hur det känns att ha flyttat så pass långt, om det är ensamt/jag längtar tillbaka.
 
 
 
Med tanke på omständigheterna som drev oss till flytt så är jag så nöjd över att vi är här. Eftersom att hästarna flyttade med så hade jag inte direkt något att lämna. Självklart finns det en saknad efter vännerna där uppe men har lyckats hålla hyffsat god kontakt med de flesta.
 
 
Jag känner att detta var bland det bästa som kunde hänt mig egentligen. Det var tragiskt, ledsamt och gjorde ont men jag har lärt mig massvis. Jag bröt mig fri och är nu min egna kapten.
 
Inget serveras längre på silverfat. Det är lite slitigt ibland, lite kämpigt men det blir på något vis så mycket mer värdefullt när man verkligen kämpar för det på alla plan. Det öppnade ögonen och jag känner mig så mycket mer tacksam för de mindre sakerna i livet än vad jag faktiskt gjorde förut även att jag alltid varit tacksam över det jag haft.
 
 
Allt är så mycket större här nere. Det är närme till allt & finns alltid något trevligt att hitta på om så önskas. Skåne är lite av ett ''hästmecka'' vilket är både smidigt och kul då jag lägger väldigt mycket tid på de fyrbenta. Att det samtidigt är fantastiskt vackert & vi har nära till havet gör det inte mindre trivsamt kan jag lova.
Det känns lite som att skåningarna överlag är lite trevligare & mer tillmötesgående.
 
Stor trivs & skulle inte frivilligt lämna för någon annan plats i Sverige.
 
 


 

Baby on board










-


Som jag längtat efter att ha min man hemma hos mig igen. Inte bara för att rollen som fölvakare II tillfaller honom utan också för att jag saknar honom som tusan när han är iväg. 

Vi båda vill mycket i livet, då får man ibland prioritera och sakna varandra lite. Det är nog nyttigt det med.




Det här med bloggande



När bästisarna skriver & tjatar att bloggen är död och kommer med en lista med tips på vad som bör dokumenteras & skrivas ner.

- Skriv om utrustning, ridpass och sånt som är kul att läsa om.



Det är verkligen inte min grej att visa hur fint benlindorna matchar schabraket eller att dagligen skriva ett milslångt inlägg om hur jag för dagen värmde upp min häst.

Självklart tycker jag det är kul med fina saker men allra viktigast är hur det fungerar för mig och häst. Mitt stora intresse ligger i hästen & ridningen. Utrustningen är också intressant i den utsträckning den är viktig men så länge allt är helt och rent är dess utseende är inget jag prioriterar, vi försöker se städade & prydliga ut på tävling dock. 

Ibland hoppar vi i rosa glitterboots ibland har vi en benlinda av varje färg, hehe.

"Dagens ridoutfit bilder" skulle nog mest kännas obehagliga när jag dyker upp i Robbans ridbrallor, röd tröja & rosa schabrak hehe..


Vi har massvis med kul. Det är huvudsaken.











Att fölvaka som tillfälligt ensamstående..

 
 
 
Mina senaste dagar har varit dramatiska.. Upp & ner.
Lite allt jag gett mig in på har bjudit på problem eller trubbel.

Jag har kört brutalt vilse i lastbilen med häst i, vi hamnade mitt ute i skogen på en gammal prommenadstig utan möjlighet att vända så fick backa ca 1 km.. Gpsen fick höra en ramsa ord jag inte är stolt över. Jag ville bara lämna bilen ta hästan & gå hem. Men skam den som ger sig..
 
 Nästa gång lastbilen skulle ta oss på tur blev det problem med motorn. Oljelampan gick locco o blinkade som lamporna på diskotek. Oljan var förövrigt nyligen påfylld men den drack minsann som min bästis Domme dricker vin. Det blev ett saligt stannande för påfyllning samt mycket bedjande om att vi iallafall skulle få komma hela vägen fram innan den gav upp. Det gick vägen minsann. För en gångs skull.

 
Efter att ha snittat ca 5h/ natt så känns det inte svårt att bli grinig när inget går vägen. Om nätterna sitter jag nämligen och stirrar på preggo hästen som en besatt. Helt säker på att nu händer det, heeeela tiden. Hon är en hejjare på att luras den där Dina som förtillfället är min boxgranne, då jag sover sadelkammaren som är vägg i vägg med henne. 
 Med redbull & spänning är det ändå hyffsat enkelt att vakna & hålla sig vaken.
 
 Längtar såååå tills den lille vännen där inne ska besluta sig för att titta ut. Även att själva vakandet bidrar till att jag är så trött att jag inte vet vad jag heter emellanåt. Känner mig som en häst själv också vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det är på deras "kläder" jag sover på..

Mamma Dina




Bad Babs












-

 
 
 
När det inte finns någon som helst energi kvar i kroppen räcker det med drivkraft lycka.
 
Helgen har vart super!
Havsbad med Babs, ''storasyster'' Nina har varit på besök, vi gjorde stan, god mat & bubbel.
Igår var vi ute på hämta hem häst äventyr som resulterade i att vi va hemma klockan natten, någon timmas sömn och sen vidare mot tävling mitt i ingenstans med Babs. Måste varit första gången sedan Robban kom in i bilden han inte följt med oss, men vi klarade oss faktiskt riktigt bra solo bara jag & Babs med.
Bra teamwork.
Första utetävlingen för i år. Härligt att galoppera på lite.
Inte mycket att klaga på, vi hade en fantastisk dag även resultatmässigt. Fröken segrade i båda de klasserna vi ställde upp i. Det är något speciellt med Babs (förutom att hon är väldigt snabb), hon är så mycket mer än en tävlingskamrat. Bästa bästa kloka kompis.
 
 
 
Bebis bilder på Babsan, så glad övera att ha dem.



 
 
 
 

In love with the sea



Jag verkligen älskar att va vid havet. Det är lite av en frihetskänsla.
Nu när det är så pass nära kör vi ibland dit bara för en prommenad med hundarna eller ett löppass.


Tre glada pälsbollar 





Fram med paraplydrinkarna & den fladdriga sommarkjolen




Nu är sommaren bannemej på ingång!
Hur härligt är det inte att kunna spendera sina timmar till häst i kortärmat?! Hästarna kan va nakenfisar och bli kvar ute länge. 
Att miljön runt omkring är fantastiskt vacker gör inget sämre.

Ser verkligen fram emot den första sommaren i Helsingborg. Nära till havet, härliga uteserveringar och annat trevligt.


Baby boy på bild
Landning




Piece of art

 
Jag kände mig lite vild & vågad när jag klickade hem denna vackra skapelse. Eftersom jag inte köpt något (som icke varit hästrelaerat) till mig själv sedan förra året så var det dags.
 
Föredrar att ha lite speciella plagg att variera med. Den är fin nog att bara finnas till som pynt med.
 



RSS 2.0