-

När man vill ta ett familjefoto med två av de bästa man vet, men den ena somnar & den andra äter upp ens "tröja"...


Det finns en väg för allt

Inget är omöjligt - bara mer eller mindre besvärligt.

Det ligger en enorm sanning i det. Allt löser sig alltid tillslut.

Vet inte hur många gånger i livet man stått & tänkt det här går inte, det kommer aldrig lösa sig, det är omöjligt.

Men det passerade det med. Det ordnade sig, det gick över det försvann. För allt gör alltid det. Kanske inte på den önskade vägen men på en de ena en det andra viset kommer allt klarna.

Allt löser sig tillslut, annars är det inte slut än. Glöm inte det.


Morning!

Nu börjar gårdsköpet kännas verkligt, det var nog i detta tillfälle en väldigt klok sak att göra. Känns stort men samtidigt, vill man inte bo där mer så säljer man det och flyttar. Lugnar att tänka att det inte är för all framtid. Simple as that.


I övrigt spritter panikartat i benen på mig. Såååå mycket att göra men ingen tid? Som det ser ut nu så kan jag inte ens tänka mig hur vi ska få ihop kommande vecka.
"Flyttveckan" är fylld med jobb för bådas del (likaså nu under helgen)..
Menmen, organiserat kaos är ju lite av min specialitet. Kommer kännas kalas när man om exakt en vecka när man står där i huset och ser ut på hästarna som trivsamt betar i hagarna.

När man ändå skriver men inte har så mycket mer att tillägga.. Men allvarligt, vädret?! Hur grymt är inte det? Vi närmar oss oktober och jag rider fortfarande i piké. Heja svenska sommaren för en gångsskull..


Pellehäst på äventyr

Igår va Pellehästen ute och hoppade igen. Det är något han inte gjort allt för många gånger ännu.. Han blir som chockad de första minuterna han är ute bland alla främmande hästar. Igår när han blåste upp sig väntade jag mig en rejäl flygtur. Men han är klok grabben. Lugnade sig snabbt (blev dock trött i huvudet efter panikblåsandet, han virrade bokstavligt talat runt och lät som en elefant..) men gjorde sen sitt jobb galant.
När poletten trillat ner och han vet vad han ska göra så är han såååå trygg! Tittar inte på något, hoppar det man styr på med glädje.
Fantastiskt rolig kompis.

Brukar säga att om han mot förmodan inte skulle bli en bra tävlingshoppare så är han iallafall snygg hehe, det kommer man en bit på det med.


Hello

 
 
 


Leeeeeedig dag!

Så passade på att börja dagen med att ramla och slå halv ihjäl mig , fastna med vattenslangen i elstaketet osvosv.. Det fick mig att vakna till kan jag lova.
I övrigt håller jag på att flyttpacka, först då inser man hur mycket bröte & ''bra att ha saker'' man hunnit samla på sig. Det är med en pärla i ögonvrån vi lämnar denna lägenhet. Har trivts otroligt bra här men längtar sååååå till att slippa pendla till stallet som en blådåre.


I flyttkaoset insåg jag hur mycket jag saknar att måla, önskar så att jag hade mer tid över till det. Att lära mer och utforska alla de möjligheter färg och pensel kan
erbjuda.

 

Idag kommer vetrerinären ut för att chipmärka och allt som nu ska göras med fölen. Har haft galet svårt för att bestämma mig för vad de ska heta. Lilly som vi kallar Dinas bebis kommer heta Petite Rebelle (franska) & Amys mer vilda än tama lillkille kommer heta Wild at heart. Även om jag förtillfället inte är nöjd
men vad min dåliga fantasi lyckats åstadkomma så känner jag att namnen klär dem. Så får det bli.

Väldigt osammanhängande skrivet och varför vet jag inte hehe..

Trevlig dag allsammans.

 

 
Bilder från när de va ''nybakta''. ÄLSKAR DEM SÅ.

So inlove with this one

 

 

 
 
Alltså denna spoling.. Som jag tycker om honom! 
 
Han hoppar så det killar i magen, är fantastiskt rolig att rida och umgås med varje dag. En riktig kompis.
 
 
 

Snaps from sthlm


Paff hos veterinären

 
 
 
Igår va jag på ett av landets största djursjukhus med en av mina älskade. Det är ju alltid något som är tråkigt, ibland nervöst eller ledsamt.
 
Jag blev chockad över deras bemötande & behandling av min bästa vän, deras patient.
Man känner ju sig lite hjälplös hos veterinären, man är ju där med ett problem som är utanför sin egen kunskap. Jag som är deras kund lägger stor tillit på att de genuint gör sitt allra yttersta för att på bästa vis hitta problem samt lösning. Att de både i hantering och behandling anpassar sig efter individen och dess specifika behov.
Att de gör vad som behövs men inte mer än så. Spara på onödiga nålstick och preparat, i längden även kostnader.
Jag skulle aldrig sätta stopp för något som på något vis kan underlätta deras undersökning eller få min häst bättre men kan de inte förklara varför behovet finns känner jag inget förtroende.
 
 
Jag förväntar mig inte att de ska strö glitter i hovarna och servera guldpläterade morötter (även om man av räkningen sedan skulle kunna tro att det är just vad de gjort).
Jag förstår att det ibland är stressigt, att de har många patienter att rå om på en och samma gång. Men jag förväntar mig ändå att som betalande kund och vårdsökare bli trevligt bemötta. Att de ger min häst förståelse och en så bra upplevelse som möjligt.
 
Fick flertalet gånger på sarkastiska vis höra att min häst var jobbig att hantera. (De va dem själva som i all hast stressade upp hästen som självklart själv inte valt att vara där). Med ett sunt förnuft kring hanteringen och lugn hade där inte varit några problem, det tycker man yrkesmännen på ett sånt ställe skulle kunna erbjuda.
 
Vi fick vänta i en evigheeeeeeeet, innan och under tiden. Det händer ibland och det är okej men då vill man känna att de uppmärksammat att man är där. Inte känna sig som ett missanpassat frågetecken.
 
Jag uppfattade det som att veterinären kollade mer på sin telefon än på sin patient.
Det skämtades även om att min häst borde haft ett horn i pannan?!
När ''sköterskan'' skulle säga hejdå höjde han nävarna o pekade långfinger till min bästa älskade kompis. Han kanske tyckte att han var en kul typ, jag kanske råkar vara en känslig tråkig typ.  Det vet jag inte, men jag vet helt säkert att jag inte tyckte det var värken roligt eller professionellt gjort alls.
Jag brukar vanligvis alltid ha svar på tal men där mer eller midre tappade jag hakan. Där står jag redan ledsen över situationen och då beter dem som ska få en att känna sig trygg sig sådär?.
 
Det är inte läge att skoja överhuvudtaget. Dåligt bemötande, hafsig undersökning, och dålig pedagogik.
 
Är inte ute efter att hänga ut någon eller vara en gnälltant. Behövde bara dela med mig, undrar fortfarande om det verkligen hände på riktigt, men det gjorde det.. 
Hoppas på att de bara hade en dålig dag och att de blev tokigt helt enkelt. Det ska också tilläggas att många andra som arbetade där var jättetrevliga och gjorde ett bra jobb!
 
 
En bra vetrinär är lyhörd, uppmärksam och effektiv. Pedagogisk nog för att förklara var och varför. Tar sig tid till att ge sin patient en bra vistelse.
Nästa gång kör vi upp till tjejerna i Vaggeryd, där känner man sig trygg.
 
 
Gammalt foto på mig & kompisen Amy. (inget med texten at göra)
 
 
 

Sthlm here we come

 

 

Sommaren har inte bjudit på allt för mycket äventyr, en och en annan tävling har det som väl är hunnits med men annars har det bara varit måsten & allvar. Därför ser jag mer än fram emot att vi styr kosan mot huvudstaden för att hälsa på Robbans bror. Break from life, ta det lugnt, äta gott & kanske unna mig själv något fint, det förtjänar jag efter denna sommar.

 

Får oförskämt många frågor om min ekonomi,. Låt oss säga såhär, hästarna skiter inte pengar, de växer inte heller sedlar i blomlådorna hos oss och  det är sällan de faller från himmlen heller.. Däremot har jag precis som ni 24 timmar/dygn att göra det bästa av det möjliga. Ser det som så att jag byter in min tid till att ha möjlighet att fortsätta med det jag älskar. Det är motivation om något kan jag lova! Vill, kan & ska.


Inget är givet

Gomiddag!
Det var minsann inte igår jag senast uppdaterade här..
Livet skenar & jag åker glatt med med fingrarna väl inflätade i manen. (Bildlig metafor hehe)..
Drömmer om långa lugna uteritter i morgonsolen & svampplockning men det finns det för tillfället ingen tid över till.

Vi har börjat förbereda för flytt, det börjar vi bli lite av mästare på jag & min Robban..

Dock vet vi förtillfället inte säkert vart vi ska flytta men flytta ska vi. Vi håller fortfarande hoppet uppe ang vårt förstahandsval. Oavsett så lär det lösa sig tillslut, det gör det alltid för det måste det.


I helgen var vi uppe i min hemstad för att uppleva den sista kvällen av årets "värnamodagar". Inget storslaget alls, men som vanligt underbart att få träffa några fantastiska vänner igen. Bra människor i livet är verkligen berikande, sällsynt men så viktigt!

 

 

 

 


RSS 2.0