Dagen D

 
 

Idag väntas finbesök!

Den sedan lång tid tillbaka högra handen, låt oss kalla henne vapendragaren, Nina kommer på besök.
Vi har inte träfats sedan sommaren i förra året. Times fly..
Iallafall så har jag sett fram emot detta i massor. (inte bara för att det kommer innebära ridhjälp hehe)

Nina är speciell. Vi har kännt varann länge och gjort mycket ihop. Hon lite tände en låga i mitt 14 åriga bittra jag som då aldrig under några som helst omständigheter skulle kunnat tänka mig att tillbringa en Lördagskväll någon annanstanns än ensam i stallet.
Hon satt brevid sjukhussängen när jag vaknade upp efter min ryggoperation, hon är viktig helt enkelt.

 

Känns alltid speciellt när vänner uppifrån kommer på besök. Men jag känner redan att det känns tråkigt att hon kommer åka hem igen (hon har inte ens kommit ännu heh).

 

Ha en grym Valborg, take care!

 

 

 Bild från 2009.

 


Några rader av tacksamhet

 

Den senaste perioden har jag fått spendera mycket tid med vänner, människor som för mig är viktiga att ha i livet. Det lyfter och bidrar med massvis av positiv energi.

Helgen var grym! För första gången på evigheter tävlade vi två dagar i rad. Robban var som alltid med och hjälpte oss. Det är en välldans trygghet i det för mig. Han känner mig och Babs så pass väl att han vet hur vi vill ha det och nästan ser hur det känns.

Vinden gjorde oss också sällskap, hindren blåste ner och ögonen fylldes av sand.. Skåne i dess esse.

Men med min Babs spelar sånt ingen roll. Hon gör vad hon ska ändå, & det med bavur!
Under lördagens hoppning fick vi ett tidigt nedslag, ingen dålig runda alls. Bra språng bra med på linjer, jag kände dock själv att jag inte riktigt kom in i rytmen. Kan rida bättre än så, vill rida bättre än så.


På Lördagskvällen var vi helgfirare med bästis Alice som kom på besök. Åt den obligatoriska pizzan och myste framför tv:n. Morgonmockningen och utsläppet gick sedan i rekordfart när vi var en man till, tack snälla Al för hjälpen!

 

Vidare till tävling där vi hade ett seeeent startnummer. Tillslut kändes hela skallen urblåst och jag började bli mer och mer förvirrad över hur jag skulle ta mig an banan. Hemligheten är att jag inte ska börja ''koncentrera'' mig för tidigt, inte överanalysera och tänka för mycket. Man orkar inte hålla sig i skarp fokus en hel dag.

 

Väl vår tur for Babsan runt som den supernova hon är. Felfritt med snäva vägar och en sjusjuttons snabb & stor galopp.

När vi är i vårt flow känns det nästan som att vi sitter ihop.
Piloten tappade kraften i ryggen och hängde tillslut lite som en jockey med puckelrygg kring halsen på rääcer-Babs.
Det gjorde inget, det är nog något jag mest tänker på och ser själv men det besvärar mig endel kan jag lova.
Babs sprang iallafall 1,5 sekund snabbare än de andra närmre 70 hästarna den dagen och vann klassen.
Det går knappast beskriva hur tacksam jag känner mig över den vännen. Dagen till ära hade vi en egen ''hejarklack'' på plats (kompisar & svärföräldrar)
trevligt!!

 

Igår fick hästarna nya dojor och jag blev stum. För en stund iallafall. Efter att inte ens kunnat tänka tanken att unna mig själv så mycket fint under en längre period blev jag mållös. Av min Annika fick jag en jäääättejääättefin Svea Equestrian ridjacka. Välsydd,stilren & så LYXIG.
Blev verkligen så väldigt glad. Något jag inte hade ens frestat mig själv med att titta på i nuläget men som jag sååå gärna vill ha.
Kommer känna mig SÅ SNYGG i sadeln nu.
Tack än en gång Annika, du är galen till att ge bort så fina presenter!
Grymt taktiksnack, sällskap och även där en obligatorisk pizza.

Idag väntas stallfix, ridning & lite roligt jobb!

Ha de gott kära ni.

 

 
 
 

 

 

 


Älsklings Babsan


Med allra största tacksamhet åker jag hem från dagens tävling. Det va fantastiskt roligt, min häst var som alltid en stjärna. Trotts mitt hjärnsläpp som innebar att vi tog längsta möjliga väg till sista hindret så fick vi pris & kom på tredje plats.
All eloge till Babs som gjorde det så bra trotts att jag inte känner att jag för stunden gjorde mitt allra bästa.

Att vinna eller att ta pris är alltid roligt. Det känns lite som ett kvitto på resultatet (som inte alltid speglar rundan för den delen) men ändå. Jag älskar att tävla & jag gillar att vinna, min häst älskar att vinna.
Men ingenting är i närheten av vad jag älskar henne eller att få göra detta ihop med just Babsan. 

Hon är verkligen en once in a lifetime häst, varenda sekund med henne känns så enormt värdefull. 

Jag matar Babs med kärlek & hon hoppar med hjärtat.




Passion


-

 
 
 
 
Nu har mättnaden efter vår förra resa lagt sig.
Var inte jätte imponerad över att vara borta så länge, är mer för fler & kortare resor. 
 
Vi ska faktiskt till New York ganska snart, där ska vi på bröllop! Ser fram emot det jätte jätte mycket. En väldigt spänannde stad jag aldrig besökt förut.
 
Utöver det är jag ganska kluven över hur vi ska göra i sommar. Finns så många platser jag skulle vilja ta en weekend till samtidigt som jag älskar att vara hemma och egentligen inte vill missa en sekund av den skånskasommaren med hästarna. Spanien, Italien, London & Paris är dock väääääldigt lockande. 
Får suga på den karamellen. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lärt om livet

 
 
 
Saker jag lärt mig om livet.
 
 
 
 
* Jämför aldrig dig själv eller din utveckling med andra, allas ''resor'' ser inte likadana ut. Vad andra tycker spelar inte heller någon roll sålänge du själv är nöjd med din situation.
 
* Du äger din egen lycka, precis som att du ansvarar för din egen kunskap. 
 
* Allt är relativt. Tänk efter innan du tar ett beslut du inte kan ångra, men överanalysera inte saker. Med en positiv inställning kommer man alltid längre.
 
* Välj omsorgsfullt ut de människor du omger dig med. De ska höja dig, inspirera & få dig att alltid vilja bli en bättre person - ditt bästa jag. De är sällsynta, håll dem hårt.
Bort med dem som gång på gång sänker dig.
 
* Gå vidare, lägg andras misstag bakom dig. Det är inte alltid det går förlåta men man kan inte heller låta dem ta upp onödig plats i ens tankar.
 
* Förlåt dig själv. För allt du hatar, skäms över, allt som blivit fel, allt du ville men inte blev. 
Förlåt dig själv. Lev inte med känslan av ett misslyckande, jag tror inte på att nya chanser ramlar ner ifrån skyn men vill man verkligen något så hittar man ett sätt.
 
* Var ärlig mot dig själv & andra. Saknar du någon säg det. Var alltid rak nog att säga när du blir besviken, arg eller ledsen på någons handlingar. Det ska vara ömsesidigt så lyssna väl när någon känner så mot dig. 
Livet är inget spel, så lev inte efter någons regelbok.
 
 
* Ge aldrig upp något/någon det inte går en dag utan att du tänker på. Det måste inte vara rätt, men för sin egen skull ska man kämpa för det man känner. Även om det sen inte skulle funka så vet man att man gjorde vad man kunde för det man kände var viktigt.
 
* Tro på dig själv & det du gör. Om du inte gör det själv kan ingen annan heller göra det.
 
* Kom ihåg att vi alla är olika. Har du svårt att förstå någon annans känslor eller tankar så sätt dig in i deras situation & se om det får dig att se det hela annorlunda.  
 
* Ge dig själv tid. Alla behöver egentid. Tid till att tänka, känna eller bara göra något man uppskattar.
Tid läker också många sår.
 
* Var alltid dig själv, blicka alltid framåt, dröm stort & kom ihåg att ingenting är omöjligt. Bara mer eller mindre besvärligt.
 
 
 

Planering

 
 
 
 
Sitter förtillfället & försöker tävlingplanera för Babs.
Har faktiskt anmält oss till ''Falsterbo kvalandet'' även att vi i vanlig ordning är ute i sen tid. Känner ingen brådska eller att det är ett måste, bara en kul bonus om vi kommer med. 
 
Tycker det är aningens glest med tävlingar nu. Får inte riktigt ihop det som önskat nu när man fortfarande håller på att komma igång. Gillar att ha en långsiktig plan att följa. Veta vart vi ska & vad vi har att sikta på.
 
 Hur hungrig jag än är på att tävla så tar vi det väldigt piano. Inget att jaga, inget att jäkta för. Bara ha kul & rida bättre.
 
 
 
Älskling
 
 
 
 
 

-

 
 
 
Tisdagen blev ganska oväntad. Tackar Facebook för ''dagens minne'' funktionen som på morgonkvisten fint påminde oss om att vi hade förlovningsdag. I och med att vi båda hade glömt så var det inte hela världen hehe, vi är inte så väldigt nitiska med sånt. Men iallafall, att han har stått ut med mig som färstmö i tre år förtjänade ändå att firas.
 
Det blev en aningens hektisk dag men slängde ihop middag, handlade bubbel och riggade om i det ofärdiga uterummet så pass att vi kunde sitta där och äta. Lite provisoriskt så. 
Robban däremot slog på stort och kom hem med Lilly & Rose smycken jag velat ha i en oändlighet. Fint.
 
För att inte lägga en hel kväll till att bara vara så påskpysslade vi samtidigt som vi sippade bubbel. Mysigt och roligt att få göra lite fint. Har aldrig gjort kransar eller ''risbuskar'' (kallar man det så? hehe) förut. Livade upp fint! Även hästarna fick fjäderkreationer i stallet. Det var helt klart inte uppskattat, påskpynt kan va det läskigaste som drabbat dem i livet.
 
 
 
 
Denna lilla lus, hon är alltid i centrum. 

Söndagshäng på tävling



Helgen till ära gav vi oss själva lite "jobb ledigt". Ibland måste man få slappna av och lägga måsten åt sidan (något jag tycker känns sjukt oeffektivt och jobbigt). 


Idag roade vi oss med att åka till Halmstad för att kika på hoppning. Självklart hade jag mer än gärna velat vara med och hoppa jag också men tycker det är väldigt kul att strosa ikring & kika med.
Kul att träffa känningar, titta på hästar men framför allt se på hur de skickliga gör. Hur de hoppar fram mm. 

Mer än taggad på att rida mina egna nu.




Småisarna med sin boll. 


Bästa dagen på länge!



En dag med Babs i vårsolen är en svårslagen dag. Ännu mer svårslagen blir en solig dag med Babs på tävling!

Tror det var ett halvår sedan sist. Vi va med för att ha kul och det hade vi verkligen!
Vi åkte till tävlingen solo bara jag & Babs men på plats möttes vi upp av snälla svärmor som kom för att hjälpa till.
Robban anslöt sig överraskande nog också. 
Delad glädje är mera glädje helt enkelt.


Vi hoppade runt som om det var igår vi tävlade sist. Det kändes bra, men framförallt så var det väldigt väldigt roligt och jag mer än längtar tills vi ska tävla igen.


Pricken över i blev att vi faktiskt vann. Ganska oviktigt men kul! Mera viktigt är att det faktiskt kändes som en bra runda, riktigt fräsig galopp,  relaxed och lugnt. Full port.



Heja bästa bästa Babs.



RSS 2.0