Alltså livet ibland..

 
 
 
Långhelg med Robban stod på schemat. Tid till att bara vara hemma, fixa och dona, rida massvis och njuta av ledig tid med varandra. 
Det blev inte så lyckat..
 
På något vänster har jag drabbats av en brutal sjuka som ännu inte verkar ha planer på att ge upp. Har inte på många år mått så dåligt som jag gjort de senaste dagarna. Kanske inte heller emellanåt vart så rastlös.
Förstår inte hur människor finner det njutbart att tillbringa heldagar i soffan med tvn, hur sjuk eller trött man än är blir det är brutalt bara det!
 
Det innebär att Robbans lediga dagar innebär extra stalljobb och motionering av även mina tre hästar. Mycket tacksamt och lyxigt att man faktiskt kan få den hjälpen av sin man, att man kan slappna av och veta att hästarna sköts och rids som vanligt. Han imponerade stort när han till och med red Babs själv, det är  inget man bara kastar sig upp och gör så bra som han faktiskt gjorde.
 
Ska se om jag lyckas tämja min rastlöshet till att faktiskt jobba mindre på att vara bitter över oturen att ha blivit sjuk och mer på att kvickna till.
 
 
 
 
Lyhörd Babs men inte det minsta skeptisk till att ha ''godis gubben'' Robban på ryggen.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0