Bebis sugen

 
 
 
Känns som att man inte ser något annat än bilder på bedådrande små bebisar, i var och varannan hage vilar ett långbent litet knyte. Jag har fått en galen ''fölig'' babyfever. 
 
När våra två små föl anlängde i förra året var det något av det mest fantastiska jag varit med om. Nu är de dock inte längre så små men fortfarande lika fantastiska! 
Det är något väldigt speciellt att ha varit med så ifrån början. Att kunna forma, och följa deras utveckling till att bli starka, kloka och sunda individer. Att man om två år kommer kunna börja rida in dem känns galet spännande verkligen. Då kommer man ha hästar man känner till hela historiken kring att förhoppningsvis själv kunna nyttja i många år framöver.
De kommer vara gamla nog att tävlas mer när Babs kommer vara gammal nog för att tävla mindre.
 
 
Att ha ett fantastiskt sto (Miss Amy) ståendes utan föl känns som slöseri med resurser. Det är på alla sätt en helt fantastisk häst. Både psykiskt och fysiskt, hon har en glimmande fin stam och en fantastisk ridbarhet. Förutom missödet som gjorde att hon skadade benet (olycka) så har hon varit extremt fräsch och hållbar genom alla år. 
 
Hade jag inte redan varit drabbad av vad endel skulle kalla för ett egentligen lyxproblem med ett ''överbehästat'' stall så hade jag inte tvekat en sekund på att ta tillfället i akt med att föra Amys gener vidare både en och två gånger till. 
Förhoppningsvis har jag lyckats styra upp situationen tills i nästa år och kommer kanske kunna försöka då. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0