Oro som satan blandat med nöjen och lyx.

 
 
 
Att se sin älskade vän plötsligt stå på tre ben fick det att skära i hela mig. Som om inte resan med skador och oro varit nog för henne. I väntan på veterinären var jag i sån stor oro att jag trodde hjärtat skulle hoppa ur kroppen. Det enda jag vill ge Amy i tacksamhet för allt hon gjort och varit för mig är ett gott, bra liv. Vilket jag kommer att kunna fortsätta med!
Som väl var visade fröken aningens dramatiska symptom på ett som väl var enkelt problem.
 
Tack vare vår skickliga veterinär som tod sig tid trotts att klockan blev närmre natten så går fröken Amy nu precis lika bra som vanligt. En oerhörd lättnad, efter det sov man som en prinsessa kan jag lova!
 
Det är så känsligt med dem. De är det viktigaste jag har. Jag investerar hela mitt jag i mina hästar, allt jag har och borde ha. Rädslan för att det inte ska räcka finns alltid i bakhuvudet och vilar. 
 
 
 
Vaknade iallafall upp med sällskap i dubbel bemärkelse. Kompis-Johanna var på plats. Det enda vi hade på schemat idag var stall och hästar. Lyxigt med hjälp och sällskap. Trevligt!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0