När man tycker för mycket för att vara tyst.

 
 
 
 

 

Det är så väldigt lätt att hamna i tankarna gällande vad andra tycker. Vad andra säger & tror. Mycket onödig vikt läggs kring det och det kan på något vis kännas viktigt. Viktigt att andra tycker man gör rätt och är bra, så pass att man ibland kanske till och med glömmer att reflektera kring vad man själv tycker.
Människor jagar bekräftelse, de lixom behövs när man inte tror tillräckligt mycket själv.

Man ska alltid sträva efter att vara sitt bästa jag. Att vara snäll, en bra medmänniska som lyfter andra.

Men sålänge man har ett rent samvete och inte ''skadar'' någon så ska man inte vara rädd för att gå emot strömmen. 
Känns det som rätt beslut för dig fast det låter ''helkonstigt'' och ingen annan  gör eller tycker likadant så gör det. 
Är det rätt i hjärtat så spelar det ingen roll vad andra tycker.

Man vill va så jävla bra att det borde vara förbjudet för någon annan att misstycka. Men så funkar inte världen..
Man måste lära sig att bli så säker på vad man tycker att andras åsikter inte vidrör en.
Du är bra först när du själv tycker det, och vad andra sedan säger spelar ingen roll.

 

 

-

(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
 
 
Man kan tro att vi inte gjorde så mycket annat än åt.. Det gjorde vi kanske inte heller. 
God mat, sol till den vita slitna kroppen, lite shopping och tid med Robban. 
 
Det var fantastiskt. 
 
Även om jag inte förälskade mig i Barcelona så kommer jag vilja åka tillbaks till sommaren när vädret är lite bättre.
 
 
 

Here we are


Galet härligt att efter en lugn kväll vakna upp på hotellet. Idag var det tänkt att bli en sovmorgon,  men det blev värre med det. Båda två låg klarvakna redan vid sju.. såklart. (Inbyggt morgonfodra alarm)
Vi är verkligen hopplösa när det kommer till sånt, man vill inte ligga och sova när man väl är iväg och det finns massvis med kul man vill hinna göra.

Oturen följer mig dock även här, klacken på mina favoritpumps bröts av mitt i stan.. Ner med den lilla klackrackarn i fickan, några sorgens ord till favvo skorna och traska vidare. När man kan gå på tå med ena fossingen genom "halva Barcelona" då är man minsann en rutinerad klackbärare. 2-0 Mella - dojjan

Hoppas på bättre lycka idag, nu står frulle & shopping på schemat! 


(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


& iväg vi far!

 
 
 
 
Äntligen!
 
De sju boxarna jag dagligen mockar tas över av någon annan,  och tack vare att det bara blir en weekend så påverkas inte hästarnas träning märkbart. Man kan alltså lämna med gott samvete och fortsätta träningen där man slutade när man åkte. Skönt!
 
Det blir egentid i en fantastisk stad med min Robban. 
Efter ett mer eller mindre galet tempo det senaste halvåret så behöver vi detta så så mycket.
God mat, bubbel, vila, shopping och att bara få vara. 
 
 
 
Thailand för en evighets sedan.
 
 
 

Tb to the time of my life

 
 
Tänk om man bara hade kunnat få återvända till de yngre ponnyåren en snabbvända.
Jag var så lycklig i livet och mådde så bra. Hade massvis (läs egentligen för många) fina ponnys.
 
 
Var redan då alldeles för målmedveten men ändå lättsam inför uppgiften och gjorde det oftast ganska bra. 
Innan jag fick reda på hur situationen med min rygg skulle komma att se ut var allt mycket mer avslappnat och lättsamt. Då kände jag inte av tidspressen i att ''snart tar detta slut''. Rädslan för att misslyckas hade inte slagit rot riktigt ännu.
 
En glad unge som lekte men sina ponnyer, den största funderingen brukade kretsa kring om det var Trip eller Viper som skulle vinna pris.
 
Jag roddade allt med tävling, val av klasser och planering själv. Det resulterade ibland i att jag hamnade i fel klass med fel ponny, att vi dök upp på tävlingsplatser en dag förtidigt eller försent. Att det fattades boxplats till en av ponnyerna eller till allihop hehe.. Men jag lärde mig mycket!
 
 
Hade tack vare fantastiska hästar en galet bra ponnytid. Den gav självförtroende, mod, motivation & obeskrivligt med glädje. 
 
 
 
Här kommer bilder på några av mina första tävlingsponnyer som gav blodad tand till tävlandet! Kommer förmodligen ett inlägg till med bilder på andra ponnyer som kom in i livet senare och några av dem som blev kvar tills ponnytidens slut. 
Min blåögda sagoponny Milky bar
Viper i blågult
 
I en outfit likt jultomten hoppade vi hem, ett på den tiden ''Globen gehäng''
Detta är ''Suppan''. En varmblod-welsh korning vill jag minnas. Världens största hopphjärta och en fantastisk inställning.
Ponnylivet, barbacka på en blommig äng.
Ready Teddy, lärde mig så så mycket på honom.
Trip lät mig nosa på lite större hinder och klasser.
 
Finns inget jag varit stoltare över  eller saknar mer än min Action man.
Gin ''tvärnit'' som han tillslut kallades hoppade med en fantatisk förmåga men hade i yngre dar tappat modet. Han blev hos nästa ägare en fantastisk dressyr-ponny.
Det magiskt långa håret med standard rosen.
 
 
 

Att höja vardagskvaliten.

 
 
 
 
Livskvalitet kan se ut på många olika sett ur olika människors perspektiv. Det jag tänker på just nu är att pimpa den annars grå vardagen, stanna upp och leva mer i nuet då med. Ofta springer man bara runt och längtar, man längtar efter helg, semestrar eller högtider när man varje stund borde ta väl vara på all tid ihop med sina kära. Det ska inte krävas någon spektakulärt för det.
 
 
När både jag & Robban jobbar mycket och utöver det hjälps åt att ta hand om hästarna, rida och träna. Ja då är det inte mycket till tid över, det är då det gäller att se glimtarna av härligheter och ibland avsetta lite ''vi tid''.
 
 
Vissa dagar går vi upp extra tidigt för att först sköta stallet och sedan sitta ner ihop och avnjuta en go frulle. Då får vi tid att prata igenom dagen och kanske den enda möjligheten till att umgås innan det är natten.
 
 
Vi är noga med att så ofta möjligheten finns sitta ned och äta middag ihop. Undantag görs men helst vid middagsbordet utan tv. Då kan vi berätta om hur dagen och planera framåt. Vi älskar att disskutera framtidsdrömmar.
 
 
''Date-time'' kan innebära ljus och vita dukar på en flott resturang, men likaväl en ridtur i kvällssolen eller en utflykt till havet med hundarna. Det känns oväsentligt sålänge det är ''vi- tid''. Då försöker vi lägga måsten åt sidan för en stund. Bara vara.
 
 
Vi käkar ofta middag ihop med vänner även till vardags. Inget storslaget men äta behöver alla då kan det för sociallivets skull vara trevligt att göra det ihop.
 
 
Det handlar också om att vara ett team. Att hjälpas åt. Är jag hemma först så lagar jag middag oavsett ''vems tur det är'' viceversa. Allt jämnar alltid ut sig och ''den som ger, han får''!
 
 
För att inte glömma så behöver vi alla lite egentid. Bara vara eller göra precis det man känner för men inte måste. Så så viktigt!
Man kan boka någon resa att se fram emot, eller köpa sig själv eller någon man tycker om något fint. Men det är inte alltid det finns möjlighet till det. Att tänka på då är att det finaste man har är dem man genuint tycker om. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Föölllsleedags" firande


Igår kväll rattade jag bilen mot Ljungby för en födelsedagsmiddag för en av mina absoluta favoritpersoner i sällskap av några av mina andra favoriter. 

Att fira andra kan vara bland de roligaste jag vet. Köpa prestenter & slå in paketer i hopp om att göra något riktigt glad är himmelskt.


En kväll med färgstarka människor samtliga utan filter, mer passande än så kan det inte bli.
För god mat i sällskap men genuina människor man verkligen tycker om, det är verkligen svårslaget! 


(null)

(null)
När man får vara favorit hehe

-

 
 
 
De senaste månaderna har varit mer eller mindre kaotiska.
Jag fick bekänna färg i att ständigt skynda mellan platser jag behövde vara på & saker jag behövde få gjorda. 
Där fanns ingen tid för kvalitet. Det är inte min melodi.
 
 
Nu öppnas ett nytt kapitel där jag kommer styra mitt eget fartyg, min egna tid.
Det är väl egentligen det enda möjliga när man har hästar i den mängd som jag. Jag minns faktiskt inte när jag hade tid att åka och träna för tränare sist, det måste varit månader sedan.. Sånt ska det iallafall bli ändring på nu!
 
 
Lite roligt framöver..
Året har några tävlingar kvar att bjuda på, de tar vi oss an med glädje.
Vi har en resa till Barcelona att se fram emot alldeles snart, längtar så! Några dagar utan måsten med bara nöjen behöver & förtjänar vi.
 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



-

 
 
 
Gårdagen gick i ett högt tempo. Spenderade till en början några timmar iväg på tävling med Pellehästen. 
 
 
Huvudfokus för Pelle är att vidbehålla hans fantastiska inställning. Att han ska tycka att allt ikring ridning och tävling är det roligaste och enklaste som finns.
Han ställs inte inför uppgifter som inte får honom att stärka sitt självförtroende och känna sig duktig.
 
Utvecklingskurvan har hittills gått rakt och stadigt uppåt men igår var han redan innan vi lastat honom nervig och stressad. På plats var han mycket mycket spänd men jag lyckades (red med hela kropp och själ) lotsa runt honom felfritt i första klassen. Därefter blev det en lång väntan i lasbilen för honom innan nästa hoppning. Under tiden levde han rejält rövare där inne. Stressade upp sig ännu mer (har aldrig behövt stå på bilen så pass länge förut men behöver naturligtvis lära sig att komma till ro även då)..
 
När vi tog oss an klass två hade han efter sitt rövarlekande blivit trött i knoppen. Han var om möjligt mer spänd. 
Över eller under, jag ville ta honom runt och göra mitt allra bästa för att ge honom en trevlig upplevelse trotts allt. Svårt i situationen, men vi red igenom banan. Han hoppade ganska spänt och kröp intill på några hinder. 
 
Oavsett, så han gör alltid det jag ber honom om.  Finaste finaste killen. 
 
 
Senare bar det iväg på roadtrip förenat med nytta och nöje. Blev ett ''franssttopp'' på bästis på hemvägen, hemma mitt i natten och in i en ny vecka som även den kommer gå i högt tempo.
 
 
Ni vet att ni kan se bilder mm på hår, make up & fransar jag gjort både på min fb & insta sida som heter Mellashairandbeauty, in och följ :)
 
 
 
 
 
 
 
 

Till er som fått häst på köpet!

 
 
 
För att lyckas i ridsporten behöver man ett stabilt team kring sig.
 
Detta inlägg är tänkt som en eloge till alla de föräldrar, syskon, partners och livrädda makar (även om ni är rädda för hästen så är ni ändå lite lite räddare för er käresta och fullföljer uppdragen ni fått med hjältemod).
Många av er både kör, bär & betalar.
 
 
Ni väcks i ottan och följer glatt med land och rike runt för att i många fall få höra att ni gör fel och är i vägen. Ni åker med till stall och träningar för att bära, hålla och stötta i ur och skur.
Ni har insett att risken till att få umgås på tu man hand ökar om ni själva också hugger in och tar hand om hästen, lyckan från er partner för visat intresse kan också utdela en och en annan guldstjärna!
 
 
Här är en liten ''pocket list'' med punkter jag snappat upp från omgivningen, lägg den i ryggan och plocka fram när ni känner er förvirrat vilsna.
 
 
* Det här med att det kan vara rätt en gång men är fel nästa gång.. 
Liksom de mesta inom detta ämne så finns det ingen logisk förklaring. Det är bara som så att man vill göra allt på sitt vis, exakt på sitt vis.
 
 
Att tampas med motgång
Det kan från dina ögon ha sett fantastiskt ut. En liten miss är ju en bagatell. Men du förstår att denna ''lilla miss'' kan för ryttaren återspegla sig 77 gånger i minuten och kan vara galet svår att släppa. Man har ju tränat, man kan bättre ändå tabbar man sig. Ja man får lov att vara självkritisk för en stund, men nej man får inte lov att låta det gå ut över någon annan. Aldrig!
Detta må vara en balansgång för nästa gång det sker ett misstag eller en bom faller kan ryttaren själv vara jätte nöjd och haft en super känsla. Då är det inte läge att utbrista ''fasen att ni rev''. Säkrast är, säg inget alls förrens ryttaren själv uttalat sig, håll då för husefridens skull bara med.. hehe
 
 
 
* Ännu en gång, ett omtalat men känsligt ämne.. Den ologiska ekonomin kring hästen.
 Att försöka förstå er på hur ekonomin kring hästen fungerar finns det ingen mening men då det finns noll logik kring detta. Lär dig denna mening utantill och allt kommer vara i sin ordning. Underlättar det så går det bra att beslutsamt rabbla detta utantill medans ni älgar genom matbutiken. ''Vi äter ''ica basic, hästen äter diamant-ångade morötter och sportig fitness musli paketerad i säckar av bladguld. Frågor på det?
 
 
* Solsemester eller ett blåsigt meeting i en byhåla någonstans i ett förbannat kallt Sverige?
Självklart gillar hästtjejer precis som övrig befolkning också att åka på semester. Men skulle man stå inför ett val så kommer vi till största sannorlikhet att välja tävlingen där hästens sux-box är till kostnad av ett fräsigt hotell i Milano. Men på riktigt... Finns det något mysigare och roligare än att åka långväga till tävling och bo på plats med hästarna en långhelg? SVÅRSLAGET.
Skulle ni mot förmodan ändå komma iväg, boka inte en för lång resa. Efter några dagar kommer man att vilja åka tillbaka hem till hästarna igen, hur härligt det än är på resan så kommer det inte vara hälften så härligt som när man är tillbaks uppe i sadeln igen.
 
 
* Ingen kan älska hästen lika mycket eller sköta hästen så bra som man själv.
Ni är iväg, om ni så har hyrt in världens bästa hästskötare medans ni är borta finns där oro. 
Prata aldrig oavsett orsak om att sälja hästen, ingen kan älska den som man själv.
Argumentera inte. Bara förstå.
 
 
Ni gör det för att ni älskar personen som älskar hästen. Men någonstanns tror jag att ni funnit eller kommer finna en kärlek till både djuret, sporten och livsstilen ni med. För en livsstil är just vad det är, för alla ikring.
 
 
Själv hade jag lyckan i att finna en man som (frivilligt utan större uppmaningar) blev intresserad själv. Idag har han egen häst och är i full gång med sin grönt kort kurs för att inom sinom tid komma ut på banan han med.
 
Ryttare, glöm inte visa tacksamhet till teamet ikring er. Utan dess hjälp och uppbackning blir det svårt och kämpigt. 
 
 Älskar att Robban älskar dem som jag.
 
 
 
 

-

Bye Småland för denna gång & på återseende om 3 veckor (datum kommer).


Först och främst! Kul med så många bokningar! Och kul att fler droppade in under tiden (då det blev fullt är ni mer än välkomna att boka till nästa gång).




Det är verkligen för härligt att få fina personer att själva känna sig fina. Små förändringar men stora resultat.




Anyway. Nu vankas hästeri, natt & kvällsjobb här hemma för att avsluta denna vecka.




Världens guldstjärna till min man som utöver sitt jobb och allt därtill sköter hela stallet och samtliga åtta hästar helt själv. Som om det inte vore nog så fick jag komma hem till ett skinande fint hem, den känslan.. Jag tycker han är så så duktig, galet tacksam är jag. 





Fantastiska foton på en fantastisk häst

Hade en fantastisk dag på tävling med Pellehästen och bra sällskap.

Han gjorde debut på ny höjd och var felfri i sina båda starter. 

Jag är så obeskrivligt glad över honom.



Extra roligt att "super-Danne" dök upp och knäppte bilder i den härliga höstsolen. 

Samtliga foton är alltså tagna av Daniel Ahlgren. 


-

 
 
 
De senaste dagarna har gått i ett, rida-jobba-äta-sova & så stall görat förstås. Inte en sekund över till något annat än det som verkligen måste göras. Då jag oftast jobbar tills natten eller på natten har jag det senaste mestadels sett min man i sovande tillsånd. 
 
Så kan lova att jag nu njuter av min första (och enda för denna vecka) jobblediga dag på sju dagar.
Dagens frulle kändes på många vis mysig då vi fick lite tid ihop innan Rob begav sig till jobbet men också för att jag faktiskt ens hann med att äta inne i huset vid bord och stol, inte i bilen påväg till jobbet.. Morgonstund har guld i mun som man säger!
 
Babsan bjöd på en lång regnig uteritt. Det kan ha varit den bäst spenderade timman på länge, behövde det.
 
 
Efter diverse med saker att rodda och ordna med (sånt man inte hinner med om man inte är ledig) så beger vi oss ikväll iväg för att ''träningstävla'' med Pellehästen. 
Det blir inte bara grymt nyttigt för honom utan också galet roligt för mig. 
 
 
 
Hörs en annangång jag lyckas få lös en ledig stund.
 
 
Favorit nos
 
 

-




En glad Pelle på ängen. 


-



Sitter nu i bilen Påväg hemåt efter helgens äventyr. Fysiskt trött men ändå fylld med ny energi. 

Glädjen över att Pelle gjorde en fantastiskt bra tävlingsdebut är svår att sätta ord på. Är så otroligt glad och faktiskt mallig över honom.


Fick under gårkvällen träffa många saknade vänner och härliga människor jag inte sett på evigheter. Känns alltid speciellt att komma till hemstaden och stöta på dem man under sin uppväxt spenderat många lediga stunder med.

 Efter alldeles för lite sömn ihop med min favorit person i världen begav vi imorse oss emot Göteborg för att se fantastiska Peder & spektakulära All in vinna EM guld, att strosa runt på mässan och träffa många kända ansikten.

Är så glad över att vi fick möjligheten till att vara på plats och se detta live. Så fantastiskt vackert, svårt att inte bli rörd när man tänker på hur stort det är, hur hårt som ihop arbetat för att nå dit och hur fantastiskt jävla bra dom är.
Största eloge!

Vilken svårslagen helg! 




Hoppla livet!

 
 
 
Nu går här undan kan jag lova. Dagarna bokstavligt springer iväg, i och med ett högt tempo på jobbet så går tiden kvickt även där.
På gott och ont med alldeles för mycket att göra men för lite tid.
 
 
Helgen är mer än uppbokad men bara med massa roligheter!
Lördagen inleds med att Pellehäst ska göra sin tävlingsdebut. Vi ska hoppa en lokal tävling i Perstorp, blir nyttigt för honom att komma ut och se sig om. 
 
Sen blir det att borsta ur höet från håret, svida om och damma av dansdojjorna för att styra skeppet mot Småland. Där blir det festligheter med saknade vänner. 
 
Helgen avslutas med att under Söndagen se EM hoppningarna i Göteborg!
 
Ska bli fantastiskt roligt att få göra Pelle ''tävlingsfin'', att träffa härliga människor man träffar alldeles för lite, & Göteborg - ja det blir ju magiskt.
 
 
Fram tills dess ska jag försöka dricka mindre redbull, stressa mindre och ja sova mer tänkte jag skriva men det blir svårt då jag jobbar till natten och har hästar hehe. Sova får man göra när man blir gammal helt enkelt.
 
 
 

-



Helgen inleddes med jobb vilket passade bra då det direkt efter jobbet blev till att ta ut Veterinär till otursfågeln Amy. Hon lyckas med allt den tokan, tankarna går emot att plasta in henne i bubbelplast för att undvika framtida skador hehe..


Resterande helgtid verkligen flög iväg & spenderades i gott sällskap. Hästarna har fått nya fina skor och idag hoppade jag Pellehästen med Annikas hjälp ifrån marken. 

Jag gör inget annat än pratar om hur mycket jag tycker om denna fantastiska kompis. Han har gått sparsamt, inte hoppat så väldigt mycket. Vi har inte riktigt vetat vad det finns i honom. Men nu ställdes han inför något större hinder. Vi blev alla aningens chockade över hans kvaliteer. Kommer nog smila i en månad nu!! 


Galet härligt slut på veckan. Inspirerad, motiverad och galet taggad på nästkommande vecka!




Pellehäst

 
 
Det händer så mycket med honom just nu. Tanken är att så fort jag hittat något passande ge oss ut hoppa. Det blir i form av P&J till en början. Han blir fortfarande ganska exalterad när han kommer till nya platser med mycket hästar så det behövs vänjas in. 
 
Igår fick hoppade Robban också upp några varv. Han har inte ridit Pelle på läääänge men kände stor skillnad och tyckte att han blivit mycket enklare att rida, det känns som ett bra betyg.
 
 
 
 
 
 
Här nedan några bilder, man ser ju att det inte är J Grant som fotat iallafall haha. Får skylla på kameran börjar bli dags för en ny.
 

Hello

 
 
 
Idag är dagen jag drunknar i kaffekannan..
Inatt kröp jag nöjt ner i sängen som redan vart väl uppvärmd av Rob & hundbebisarna. Mindre nöjd var jag på de svansrackarna när de tyckte att fem timmars sömn fick va nog för mig så de vid 06.00 for runt i sängen likt skållade råttor. 
 
Idag är schemat egentligen helt blankt. LEDIG. Vad gör man? Stallet ska göras, men med endast fyra hästar inne går det i raketfart. Hästarna ska få ha en välförtjänt vilodag. Något jag tycker är viktigt. Återhämtning för hållbarhetens skull men även för den mentala biten. De får en heldag i hagen, bara vara. Det förtjänar dem!
 
 
Saker jag borde göra idag är att vika tvätt tillexempel. Det kan nog vara det tråkigaste i världen, känns så ogjort när man vet att man snart kommer slita ut plaggen igen. Evighetsgöra!
Träna själv är ju något som står högt på prio-listan också. Har blivit alldeles för duktig på att komma på ursäkter till att inte göra det nuförtiden. Behöver en Robban med långpisk hack i häl tror jag hehe..
 
 
Skiter i alla måsten & åker till skåne skogen & plockar svamp, bara för att. #LedighetmedMirella #Svampplockaren. 
 
 
 
Wilma snuffs, trotts att hon sällan låter oss sova så är hon den finaste lilla röd som finns.
 
 
 

Den obefintliga logiken kring hästar & ekonomi

 
 
 
Att älska vettet ur sig.
 
 
 
Ridsporten är inte bara tidskrävande men också mycket dyr. För utomstående kan det i många fall vara obegripligt att förstå hur man överhuvudtaget kan älska något så mycket att man varje dag i ur och skur längtar efter att få göra det. Om man sedan lägger till att man mer eller mindre matar springarna med hela sin månadslön men fortfarande är lycklig och älskar det. Det är då de börjar tro att man är knäpp på riktigt hehe.
 
 
Som hästälskare tappar man helt sitt förnuft för vad som är ekonomiskt rimligt eller ej så fort det är gällande de kära hästarna. Pengar och priser lixom tappar en nolla när man ser det ur ''hästägarögon''.
 Har nedan försökt ge några exempel på vad som känns okej och inte (med glimten i ögat).
 
 
Att lyxa till det med kontinuerliga resturangbesök & bubblig dryck är inte rimligt medans ett engångs inköp av foder för tre stora lappar är. Då styr man helnöjt ut den stora vagnen från granngården, trotts vetskapen om att man kommer vara där för en deja vu inom bara någon vecka (det förtränger man för stunden).
 
 
De drömmiga sidenlakanen kommer aldrig följa med hem, men hästarna får ny säng för samma pris en gång i veckan (deras säng skits ner och kastas ut), men allvarligt - känslan av nyspånat ger ju nästan fjärlillar i magen!
 
Vid nödfall som att man faktikskt inte ens har några sulor kvar att traska på i de gamla trotjänarna till dojor springer man och köper ett par i närmsta budget butik. Hästarna byter finskor var sjätte vecka, den noggrant utvalda hovslagaren är den bästa man kan hitta,
Notan får en inte ens att lyfta på ena ögonbrynet utan man pröjsar vant samtligas skoningar för priset av ett par Christian Louboutin pumps. Men tanken på att faktiskt spendera en sådan kostnad på sig själv, den är obefintlig och kan ge smärre skakningar. Det gör man bara inte.
 
Man rider nöjt runt i sin regnrock från -02, den är för liten, hålig och är allt ännat än vattentät. Men det är ju iallafall en regnrock. Att skaffa en ny känns orimligt. Att hästarna har bra regntäcken är det väsentliga. Likförbannat växer oron över ifall att de kanske blir blöta och kalla så fort man ser att det börjar droppa ute.
 
 
Sen kommer vi till de utgifterna som man helst vill förtränga men som drabbar oss alla. Oavsett nivå eller gren. De utgifterna som man kunde bytt ut mot fancy resor, fräsiga prylar och ja vad man nu gör när man inte har hästar?!
 
Försäkring. Olyckor händer, de kan bli sjuka eller skada sig som du eller jag bara det att det tyvärr händer alldeles för ofta.. Det är stora kroppar med mycket energi. En väl utvald bra försäkring är en stor trygghet, även om den kan bli i kostnad med att köpa en fullt fungerande bil i halvåret..
 
 
För att inte tala om vetrinärräkningarna.
Är det något man ska bli här i livet så är det veterinär. Hur tacksam man är är över deras hjälp så är det ändå med hjärtat i halsgropen man öppnar breven från dem. Man blundar - sen kisar man och får sig en liten kik av notan, -lägger ner fakturan i kuvertet igen. Låtsas för en stund att den inte finns. Sen är det bara att göra det, ungefär som att dra av ett plåster. Sviiiiish och det viner till likt en virvelvind och tar med sig alla tidigare tecken av liv från bankkontot..
Behandlingar dyra som guld, ibland utan framgång. Då tar man hoppfullt nya tag och går igenom processen igen! Bara det bästa nog är bra för älsklingarna, för det finns faktiskt inga begränsningar för vad man skulle kunna tänka sig att betala när vi kommer till deras hälsa.
 
 
 
Det finns alltså inget logiskt svar på hur ekonomi kring hästar fungerar. Vad som är rimligt eller ej sett ur en hästägares ögon.
Man älskar dem så högt att man förlorar allt förstånd, har alldeles för roligt och mår så bra av det att en inte ens en solstol på Bahamas lockar. Känslan av utveckling ihop med sin häst är värd mer än varenda spenderad krona. Om & om igen.
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0